Vi står och dricker kaffe och småpratar under ett stormöte för bondeorganisationer. En av kvinnorna bredvid mig säger till en annan: ”Jo, hörde du att det har varit många mord på bondeledare i min region på sistone?”

Jag hajar till. Mord! Många! På politiska ledare! De andra verkar inte reagera på samma sätt. ”Ja, jag tror jag hörde något om det”, säger en man som står i närheten. Som om det vore alldagligt skvaller de höll på med.

Ett par dagar senare berättar en man i förbifarten hur han mordhotades och tvingades fly, trots att han hade fyra barn att ta hand om. Anledningen: Han hade försökt hjälpa småbönderna att komma till rätta med sina skulder till bankerna.

En kvinna som vi träffar åker ständigt runt i en skottsäker bil med två livvakter. Varför då? Jo, hon är politiskt aktiv och jobbar med flyktingar. En annan har blivit fängslad för att han engagerat sig i att bönderna ska få det bättre. En tredje har förlorat sin man som blev mördad för att han var aktiv i den lokala fackföreningen.

Jag förklarar för Natalia att jag tycker att det är konstigt att folk inte reagerar. Vi pratar ju om mord! Om politiska mord! Men Natalia rycker på axlarna och säger att hon inte är förvånad. Det här hör till colombianernas vardag

När Natalia växte upp i Medellin, mitt i knarkkriget, var det ofta mord runtomkring henne. En man som satt bredvid henne på en buss sköts ihjäl framför hennes ögon. Hennes grannar mördades och hennes bästa kompis blev mordhotad i skolan.

Jag har svårt att förstå hur mord kan bli vardag, men när jag tittar på statistiken ger det mig ändå en hint om vad allt handlar om. De senaste åren har nästan 20 000 människor mördats, varje år! Hur många av de morden som är politiska är det ingen som vet, men Colombia räknas som världens farligaste land för fackföreningsledare och ett väldigt farligt land för både journalister och personer som jobbar med mänskliga rättigheter.  Bland män är mord en av de absolut vanligaste dödsorsakerna.

Det är fruktansvärd statistik att läsa, men samtidigt kan jag inte låta bli att imponeras över att människor vågar. Under de här veckorna i Colombia har jag mött hundratals politiskt aktiva människor. Människor som lägger massor av tid och engagemang på att försöka bekämpa orättvisor och förtryck, trots att det innebär att de riskerar sina egna liv.

Deras engagemang ger mig trots allt hopp. Det är tydligt att inte ens decennier av politiska mord kan stoppa människor från att fortsätta. Det går inte att mörda ihjäl människors engagemang. Det kommer alltid att finnas modiga personer som gör allt för att försöka skapa ett bättre samhälle.

/Kerstin