När vi går in i den höga blänkande skyskrapan i centrala Bogotá blir vi stoppade av vakter och spärrar. Vi måste visa pass, ta foton och våra väskor blir genomsökta. Inga okända människor och inga terrorister får komma in.

Till slut kommer vi upp till åttonde våningen där vi möts av en receptionist, två glas rent vatten och ett konferensrum. Efter en stunds väntan glider vårt intervjuobjekt in i rummet. Han var Colombias chefsförhandlare i jordbruksfrågor när regeringen skrev under frihandelsavtal med både USA och EU. Och med Kanada, Mexiko, Venezuela, Chile, Turkiet, Sydkorea, EFTA, Mercosur, Panama, de andinska länderna och Centralamerika.

— Andrés Espinosa, säger han och sträcker fram handen.

Vi sätter oss vid bordet och han börjar berätta om förhandlingar, WTO-möten och handelsflöden.

— Colombia har kommit väldigt långt. Efter Mexiko och Chile är det vi som har absolut flest frihandelsavtal i Latinamerika, säger han.

Och så berättar han att Colombia nyligen hamnade på sjätte plats av världens bästa länder att investera i för utländska företag, enligt WTO och Världsbanken.

— Vi är bland världens bästa på att skydda utländska investerare. Om ett amerikanskt företag kommer hit så är de skyddade som om de vore i USA, säger Andrés Espinosa.

Det är framför allt företag från USA, EU, Kanada och Chile som kommer hit, säger han. Det är storföretag som investerar i gruvindustrin, oljan och jordbruksindustrin.

— Vi är bra på att ta hand om de företagen, säger han.

Det som Andrés Espinosa säger stämmer ju faktiskt väldigt bra överens med det bönderna säger. Det är storföretagen som Colombias regering värnar om. Det är de som gynnas av avtalen och de som skyddas av lagarna.

Men bönderna och de små producenterna då? frågar jag. Vad händer med dem i alla de här frihandelsavtalen?

Andrés Espinosa vrider på sig och säger:

— Alltså, det är ju upp till regeringen att hjälpa dem och ta hand om dem. Alla kan vinna på avtalen, men det gäller att de används på rätt sätt. Det är som er kamera och er mikrofon. Används de på fel sätt är de helt värdelösa. Används de rätt så kan de vara ett väldigt bra verktyg. Samma sak gäller med frihandelsavtalen.

Okej, frihandelsavtalen är bara ett verktyg Det kan jag förstå. Men hur ska de gynna småbönderna då? Hur ska verktyget användas för att de ska kunna gynnas?

— Regeringen måste stödja dem med bidrag, som de gör i andra länder. Och så måste småbönderna gå ihop med större bönder och storföretag. På det sättet kan de exportera och tjäna på det tillsammans, säger han.

Andrés Espinosa jobbar inte längre för regeringen. Han är affärskonsult och har inget ansvar för regeringens politik. Även om han inte säger det rakt ut så märks det att han tycker att regeringen gör för lite för att hjälpa bönderna i Colombia.

Samtidigt säger han att det aldrig går att veta hur effekterna av frihandelsavtalen kommer bli. Det går inte att göra några prognoser, säger han.

Natalia och jag hoppar till i stolarna. Va? Går det inte att göra prognoser? Skriver man bara på avtal som gör att regeringen och folket förlorar makten över jordbrukspolitiken utan att veta vad det ska leda till? Det handlar ju om många miljarder kronor och massor av människors framtid. Men nej, det går inte att veta i förväg vilka som vinner och förlorar på det, säger Andrés Espinosa.

Innan vi går frågar vi om det är något mer han vill säga.

— Ja, jag tycker att vi måste avmystifiera frihandelsavtal. Alla länder håller ju på att förhandla om frihandelsavtal. EU och USA gör det nu till exempel. Hur kan det då vara dåligt? Vi kan inte stanna utanför, då är vi rökta, säger han.

/Kerstin